Beskrivning
Hon var en kvinna med ett förflutet som Gud gav en framtid.
Här får du träffa Rachav, en av fem kvinnor i Jesu släkttavla. Hon hade blivit utnyttjad av män för sin skönhets skull, men hon höll fast vid sin tro på en allsmäktig Gud och fick spela en stor roll i Guds frälsningsplan för Israel. Som belöning fick hon en plats i Messias familjeträd.
Rachavs medryckande berättelse lär oss den överväldigande sanningen att Gud söker och finner de vars hjärtan är överlåtna honom, oavsett hur långt borta de må vara.
Utan skam innehåller en bibelstudieguide med frågor som lämpar sig för egna studier eller för en grupp.
Sagt om Utan skam
”Boken är fantastisk! Den är storslagen, magnifik och djupt gripande. Berättelsen om intåget i Kanaan och intagandet av Jeriko får ett helt nytt liv. Det har varit enormt roligt och givande att översätta den här boken.”
Eva Hallin − bokens översättare
Ur boken
Rachav lät armarna vila vid fönstret och blickade ut. Hon mindes den första dagen hon hade satt sin fot i palatset och hur hon hade svurit att inte sluta som en kasserad sandal. Hon hade föresatt sig att finna ett sätt att dra nytta av sin miserabla situation och den man som utnyttjade henne. Hon hade dolt sin vrede och avsmak och låtsats att hon njöt av kungens famntag. Under varje stund i kungens sällskap var hennes sinne som en hukande lejoninna. Hon studerade sitt offer, vakade och väntade på att hans svaghet skulle blottas.
Och snart nog fann hon den: en ständig ström av sändebud, spioner och budbärare. Utan den information de tillhandahöll kunde han inte veta vilka hans fiender var eller vilka små intriger och uppror som var under uppsegling.
”Ge mig ett hus, så ska jag samla information åt dig”, var hennes djärva förslag till honom, när hon väl förstod vilken möjlighet som fanns inom räckhåll. Oj, vad kungen hade skrattat åt hennes listighet! Hon hade skrattat med honom, men fortsatte att lirka och locka för att vinna framtida förmåner.
Hon var ihärdig i sin beslutsamhet att finna något konkret att falla tillbaka på när hon lämnade palatset, något som kunde ge henne självständighet och hjälpa henne att leva gott under resten av sitt liv. Hon förtjänade det efter att ha stått ut med denne fete, illaluktande, dryge gamle gubbes famntag! Och hon hade fått det hon önskade sig: ett hus, ett liv i välstånd och illusionen att vara oberoende. Kungen hade gett henne detta hus nära östra porten för att hon skulle kunna studera trafiken in och ut ur Jeriko.
Under tolv år hade hon spanat ut genom detta fönster och valt ut män att dela hennes säng, män som kunde skydda kungens tron och öka hans förmögenhet. Varje transaktion hon gjorde gav henne dubbel betalning. Männen betalade för att ligga med henne, och kungen betalade för den information hon samlade in. Hon visste till och med mer än kungen själv om vad som försiggick utanför Jerikos murar. Och när hon ville veta vad som hände inne i palatset vände hon sig till Kabul, kaptenen för vaktstyrkan. När han låg i hennes armar visste hon att han skulle yppa alla hemligheter.
Hon ägde ett halvt dussin babyloniska dräkter och välfyllda smyckeskrin belagda med ben och elfenben. Hennes hus var möblerat med vackra konstföremål, hennes golv beklädda med vävda mattor i mångahanda färger. Hennes kunder sov på de finaste färgade linnelakan från Egypten, parfymerade med myrra, aloe och kanel. Hon kunde unna sig läckra delikatesser och rika, rusande viner.
Alla i staden visste att hon var kungens vän och förtrogna. De visste också att hon var en hora. Men ingen visste hur mycket hon hatade sitt liv. Ingen anade hur hjälplös hon hade känt sig inför de planer som gjorts upp för henne av hennes far och kungen. Många skulle undra vilken anledning hon hade att klaga. Till det yttre hade hon ett avundsvärt liv. Kungen respekterade henne, männen åtrådde henne och hon kunde välja sitt klientel. Det fanns till och med kvinnor i Jeriko som avundades hennes oberoende. De visste inte hur det kändes att bli utnyttjad och berövad sitt människovärde.
Till och med nu, trots sitt hus och sin materiella lyx, hade hon ingen makt att förändra något i sitt liv. Hon var inlåst i det. Nej, ingen visste hur våldsamt hjärtat slog inom henne. Ingen anade den uppdämda förbittringen, vreden som hopats, den värkande längtan att bryta sig loss och fly. Hon befann sig i ett fängelse som andra byggt åt henne, ett fängelse som hon lyckats fylla med jordiska skatter.
Men hon hade andra planer, drömmar och förhoppningar. Och alla var de beroende av Guden någonstans därute, den Gud hon visste hade makten att rädda dem Han utvalde. På något sätt hade hon alltid vetat – ända sedan hon som liten flicka för första gången hörde berättelserna– att Han var en sann Gud, den ende sanne Guden. När Han hade fört sitt folk över Jordan, skulle Han inta den här staden och krossa den på samma sätt som Han hade krossat alla sina fiender. Slutet på allt som varit henne välbekant var i antågande.
Om författaren
Francine Rivers har skrivit storsäljande böcker i över 30 år. Efter att ha blivit frälst 1986 skrev hon Kärlek som befriar som sin trosbekännelse. Sedan dess har Rivers skrivit många kristna böcker, varav flera är översätta till svenska. Francine Rivers säger själv att hon skriver för att komma närmare Herren och att hon med sitt arbete hoppas kunna prisa och upphöja Jesus för allt han har gjort och fortfarande gör i hennes liv.
