Beskrivning
När USA i slutet av andra världskriget frågade fem neutrala europeiska länder om de kunde skicka en diplomat till Budapest för att rädda judar var det bara Sverige som svarade ja.
I det kompakta mörker som Förintelsen utgör är den heroiska gärning som Raoul Wallenberg utförde – med stöd av svenska UD och övriga diplomater i Budapest – ett starkt skinande ljus.
Ruben Agnarsson skriver här om denna goda insats men också om hur svenska och sovjet-ryska myndigheter och beslutsfattare i 80 år medvetet har dolt vad de har vetat om Wallenbergs öde.
