Beskrivning
”Tryckvågen kom innan jag hörde det öronbedövande ljudet. Ett ljud som gick rakt in i hjärnan och stannade där. Det susande ljudet, som brukade komma strax före detonationen, spräckte trumhinnan. Jag kände en glödande metallsmak i munnen, det luktade svavel och damm. En bittersöt doft spred sig i luften. Hade vi luft kvar?
Plötsligt blev det tyst igen. Väldigt tyst. Jag öppnade ögonen, tittade mig omkring. Jag såg järnbalkar som låg huller om buller, stora betongbumlingar, betongspillror överallt och längst ner på golvet låg en arm. Den var helt grå….”
Pojken med Davidsstjärnan är inte en bok om förintelsen, men ändå är den det. Michael Ben-Menachem beskriver den lille mannens stapplande steg i en värld han inte förstår och är skrämd av. Han gör det med ett varmt hjärta på ett sätt som tvingar oss att le mitt i de tragiska händelserna.
Boken lär oss att man efter krig, koncentrationsläger, politisk terror, åsidosättande, flyktförsök och avslöjanden ändå kan komma på fötter, gå framåt, leva och till sist bli en lycklig människa.
Michael Ben-Menachem, som härstammar från Ungern, är en av de sista ”renässansmänniskorna”: klinisk psykolog, filosofie doktor, yrkesfotograf, konstnär, trädgårdsmästare, seglare, dykare, sångare och mycket annat. Denna bok är hans nionde. Den handlar om hans barndom och uppväxt under krig, fångenskap och förföljelse, fram till att han vid trettio års ålder träffar sin älskade fru Elinor. Nu har han lovat sina döttrar att skriva en ungersk kokbok för unga familjer som inte har mycket tid över för matlagning.
